att jag va stor och stark.
att jag orkade mer än vad jag borde
att jag hade lyckats hoppa över det där svarta hålet
att jag va lycklig ändå
att jag orkade mer än vad jag borde
att jag hade lyckats hoppa över det där svarta hålet
att jag va lycklig ändå
Men ändå
så sitter jag här med tårarna rullande ner för kinderna
så orkar jag ingenting
så ramlade jag ner i det mörka hålet
så känner jag mig så ensam och olycklig
så orkar jag ingenting
så ramlade jag ner i det mörka hålet
så känner jag mig så ensam och olycklig
Det kommer nya dagar.
SvaraRaderaNya upptäckter.
Nya lyckor och olyckor.
Du är inte ensam.
Vi finns här och tar emot.
Man kan inte vara stark alla dagar. Och du behöver inte vara stark, du måste kunna sörja och vara förtvivlad också!
SvaraRaderaVi finns här vännen, det vet du ♥
Finns här jag med...
SvaraRaderaKramen
*rantis*
superbe fotografii
SvaraRaderaHej! För tre år sedan gick jag igenom samma "elände" som du. Det är en lång och fruktansvärt jobbig process. Men, man klarar de mörka hålen bättre för varje gång man ramlar ner i dem. Så småningom blir de mörka hålen som små gropar i vägen som man knappt märker. Och sedan, efter många tårar och mycket ilska börjar man känna igen sig själv igen och man kan t.om. känna sig glad =)
SvaraRaderaLider med dig men det kommer nya dagar. Det är inte nån tröst nu men....
SvaraRaderaStyrkekram!
Undrar hur du mår.
SvaraRaderaÅ så vill jag ha din adress.
Igen.
Rensade mailen lite väl mycket...
Kram/Fighter
Kramar om och skickar en styrkekram!
SvaraRaderaDu behöver den sen, när det är dax att komm upp igen!Men först ska du bara vara!